Peloponnesos

känner ni säkert till. Det är halvön som bildar södra delen av det grekiska fastlandet. När jag hittade nedanfinnandes foto på webben väcktes minnen till liv.

En drygt sex kilometer bred landbrygga binder ihop Peloponnesos med fastlandet. Redan flera hundra år före vår tideräknings början funderade olika härskare på att gräva en kanal genom näset. Det blev nu ingenting av med det, men år 67 tog kejsar Nero personligen hacka och skovel och fyllde den första symboliska korgen med jord från näset. Bakom honom stod sextusen judiska krigsfångar redo att fortsätta. Dom började gräva ett femtio meter brett dike från båda sidor av näset. När dom grävt fyra stadion (ung. 700 m) tog Nero livet av sig och projektet övergavs. Innan romarnas fångar lämnade jobbet gjorde dom i klippväggen en relief av Herkules som finns där än idag. Nu låg kanalprojektet nere i ungefär 1800 år men när Grekland blev självständigt 1830 började kanaldrömmarna ta fart på nytt. Den 25 juli 1893, efter elva års arbete, stod kanalen färdig.

Jag var bara sexton år gammal när när jag åkte båt genom Korintkanalen första gången. Jag stod som en skrakholk på däck och glodde på de över åttio meter höga kanalväggarna. Jag höll på att glömma att duka middagsbordet i befälsmässen. När man ska segla mellan Patras och Piraeus med ett fartyg som Yvette, Aslög Nylund & Co, går man genom Korintkanalen. Diket är dock bara 21 meter brett i botten så många båtar är för breda nu för tiden.

 

Blogsy/iPad post by Haddock