Styvt hundra kilometer utanför Kongoflodens delta utspelade sig följande igår:
Riggen Mærsk Deliverer ligger i allsköns ro...
och borrar efter olja när hon får oväntat besök...
Läs hela storyn på Mærsks egen webbplats >
Många faror lurar på oljeriggarnas besättningar. Allt från isberg, monstervågor, och eldsvådor till stora pytonormar. Inte visste jag att såna här ormar tar sig hundra kilometer ut till havs.
Hundrasextio kilometer uppåt Kongofloden, till Matadi som syns på översta bilden, for vi några resor med ms Irma, tillhörande rederiet Bergenske dampskipsselskap. Jag var matros ombord. En gång i Matadi tog några av oss ut hel fridag och stannade kvar medan Irma fortsatte till Boma. Följande dag for vi efter med en flodbåt som var full med ungar, grisar höns och ståtliga, svarta kvinnor i färgsprakande kläder. Här och där körde färjan in nosen i djungeln och några grisar och kärringar klev av medan nya steg på.
Det gick bra att få ut sina fridagar på Irma, då vi på afrikakusten hade tjugo kroo-boys ombord. Nej, jag har inte stavat fel, dom kallades kroo-boys, extrabesättningen som mönstrade på i Freetown, Sierra Leone. Kroo-pojkarna utförde allt lastrelaterat arbete, så som riggning av bommar, luckhantering, rengöring av lastrum, medmera. Och så tillverkade dom dunderdrycker av djungelväxter och bark som dom påtade i flaskor och hällde vatten på. Dom hade rader av flaskor med medicin mot alla krämpor. Det var bara att tala om vad man led av så fick man ett glas ur rätt flaska. Vi, ordinarie besättning, levde herrans glada dagar. Till sjöss schavade vi omkring med en målarrulle i handen och i hamn gjorde vi mest ingenting. Jag har aldrig haft det så bra på någon båt.
På tal om ormar så har ni väl noterat att kineserna med pompa och ståt gled in i ormens år i söndags.
Blogsy/iPad post by Haddock
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar