På 1970-talet såg jag dem många gånger med egna ögon. De låg till ankars i Jakarta och Surabaya, eller förtöjda vid kajerna i Makassar, där de lossade trävirke från Kalimantan eller gods så långt bortifrån som Malacka, Burma eller Vietnam.
Jag talar om segelfartygen som kallas pinisi eller phinisi.
Pinisi är en fartygstyp som lastar 100 till 200 ton och fortfarande spelar en viktig roll i handeln mellan Indonesiens 17 500 öar. Idag har de flesta pinisi en motor installerad men vinden i seglen är ännu viktig för fartygens framdrift. Det är förstås tacksamt att segla i dessa tropiska farvatten då monsunen blåser stadig från sydost mellan juni och september från nordväst från december till mars.
Det är på ön Sulawesi skeppsbyggarna bor. Fartygen byggs av Bugis- och Mandarfolken. Stammarna bor på den sydvästra udden av Sulawesi som hette Celebes på min tid i Indonesien. De har varit mästerliga skeppsbyggare och skickliga sjömän i alla tider. Men de har inte bara väckt respekt för skeppsbyggnadskonst och sjömanskap, de har också varit fruktade pirater.
Den hamn på Sulawesi vi anlöpte regelbundet heter Makassar. Den syns inte på bilden här men den ligger på sydvästkusten av ön, i det området där skeppsbyggarfolken bor.
På udden där staden Tanete ligger bor Bugis- och Mandarfolken som är duktiga skeppsbyggare.
Pinisi i långa rader. Precis så här minns jag dem från mina besök i Indonesiska hamnar på –70-talet
Det finns ett örike till i världen där segelfartyg fortfarande sköter de flesta transporter. Bloggen återkommer till detta…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar